Omdöpt till 14
Varvtalet var ca 400 och motorns totalvikt var 650 kg. En dylik motor kostade då 2000
kronor. I detta ingick inmontering i fartyget (båten) samt diverse reservdelar och
verktyg.
2 års garanti på motordelarna utlovades och köparen garanterades fri reparation om det
gick att bevisa fabrikationsfel!
Några år senare (1909) var motortypen omdöpt till 14. (Det har inget att
göra med senare motortyper 14 som Skandiaverken satte i produktion 1945)
Hästkraftsantalet var numera 8. Bränsleförbrukningen var 370 g/hkr timma. Bränslet var
som regel fotogen. Dieselolja eller brännolja hade inte börjat att tillverkats ännu.
Samtidigt tog man fram en 2-cylindrig motor som kallades 14II och var på 15 hkr. De
1-cylindriga motorerna var försedda med gupp eller frislagsreguletor ofta av typ RB.
Flercylindriga hade centrifugalregulatorer.
I Skandiaverkens katalog från 1913 har motortypnumret ändrats till 41. Hästkraftsantal och varvtal hade ökat till 10 respektive 550 v/min. Priset var nu något lägre och för en stationär 41:a låg det på omkring 1400 kronor. Den 2-cylindriga kallades 42 och var på 20 hkr. Motortyp 41 var tillsammans med "lillasyster" 31:an på 6-7 hkr mycket populära i mindre fiskebåtar eller små jakter. Även lotsbåtar hade ofta dessa motorer installerade. 41:an ingick i en hel serie motortyper som hade olika effekter. 31:an som tidigare omnämnts följt av 61 på 15 hkr samt 81 på 20-25 hkr. Troligtvis fanns det även en mindre tändkulemotor, på mellan 3-4 hkr, som kallades för typ 21 och som ingick i "motorserien"
Motor typ 31 A med regulator RB
Motor typ 31 direktkopplad till generator
Omkring 1915 började Skandiaverken att använda kullager i motorerna. På flercylindriga var det ramlagren som var av kullagertyp. 1920 c:a tillverkades en motortyp som kallades 42 KS och var på 24 hkr. Den motorn hade något längr eslaglängd (180mm) än den vanliga 42:an. En motortyp 42 KB (backslag) kostade 10 000kr år 1920. Det höga priset var under den s.k. "dyrtiden" efter 1.a världskriget.
Motor typ 42 KB
41:an användes ganska ofta som vinschmotor med beteckning 1 B. Den kunde lyfta 2200 kg med dubbel lina. Hela vinschpaketet vägde ca 1500 kg. I övrigt kunde motorerna fås i utförande stationär= S, backslag= B, eller vridbara propellerblad= A. Produktionen av 2 och 4-cylindriga motorer avlutades omkring 1930. Den 1-cylindriga tillverkades fram till mitten av 1930-talet. Då hade Skandiaverken kommit med en ny typ av 10 hkr motor som kallades 131 eller mera vanligt typ 13.
Föreningen L. Laurin är ägare till en 41 B. Den skänktes till föreningen av de engelska medlemmarna Ann och Phillip Snowden för några år sedan. Motorn är i mycket bra skick och fullt körbar. Även Bassholmen och Vikarvet har 41:or som ej är körbara och används som visningsobject. Om det finns någon 2 eller 4-cylindrig motor kvar är inte känt för närvarande?
Stig Einarsson
Texten hämtad från artikel Lars Melkersson
Bilder från arkiv L. Laurin