Laurentius Laurins första skapelse

Den första provkörningen av Laurins första konstruerade tändkulemotor ägde rum, enligt ett reportage från 50 års jubileet 1949, den 14’e augusti 1902.

Laurin hade under en tid studerat mycket information, om vad som fanns angående motorteknik i böcker och tidskrifter. Exakt vilka böcker Laurin läste är idag naturligtvis svårt att veta. Troligen publicerades det en hel del böcker som handlade om motorer vid sekelskiftet.

Uppfunnen 1890

Tändkulemotorn uppfanns år 1890 av en engelsman som hette Herbert Akroyd. Hans motor var av 4-taktstyp och hade en okyld förstorad del på cylindertoppen. Motorerna tillverkades av Hornsby & Sons i Grantham och som bränsle användes fotogen.
Denna motortyp kom i England att kallas för ”hot bulb” och i Sverige för tändkula. Även beteckningen ”crude oil engine” eller som på svenska blev råoljemotor användes några årtionden senare.

Ventillös

Samma år patenterade engelsmannen Day den ventillösa 2-taktsmotorn. Några år senare (l897) var det 2 stycken tyska emigranter i USA (Mietz och Weiss) som patenterade en liggande 2-takts tändkulemotor. Deras motor blev grundtyp för de flesta tändkulemotorer som tillverkades i Sverige. J V Svensson var ägare till J V Svenssons Auotomobilfabrik i Nacka, som f. ö. aldrig tillverkade någon bil, köpte patenträttigheterna av Mietz och Weiss och startade tillverkning av motorer som fick namnet AVANCE.

Stor och tung

Troligen konstaterade Laurin att 2-takts motorerna var att föredra framför den mer komplicerade 4-taktmotorn med sina ventiler. Laurins första motor var stor och tung i förhållande till sin effekt på 4 hkr. Regulatorn var av typ frislag som drevs av en excenteraxel.
underkant av regulatorn satt kylvattenumpen som var av kolvtyp. Motorn var direkt omkastbar. Detta var början till den expansion som under många år framåt skulle göra Lysekils Mekaniska Verkstad (Skandia-verken) känd värden av över som tillverkare av motorer.

I drift till 1918

Hydrografen professor Otto Pettersson (Bornö) köpte motorn som installerades i en barkass. Denna motor var i drift fram till 1918 och är bevarad på Sjöfartsmuseet i Göteborg. På hösten 1903 lyckades Laurin övertyga vadlaget Korpen att installera en 6-8 hkr motor i deras 36 fots vadbåt. Detta var motor nummer 9.
Korpens vadbåt visades upp vid fiskeriutställningen i Marstrand 1904 och väckte där stor uppmärksamhet. Samma år tillverkade man den första motorn som var 2-cylindrig. Effekten var 20 hkr och motorn installerades i jakten GÖTA från Smögen.
Efter den lyckade motorinstallationen i vadlaget KORPENS båt var det fler fiskare som ville ha motorer isatta. Motorproduktionen ökade under år 1904 dramatiskt för att ”explodera” 1905. 1907 installerade Laurin 254 motorer av total 365 i hela landet. Till detta kommer alla stationära motorer.

Färskvatten

En av Laurins innovationer och förbättringar gällde själva tändkulan. Man hade problem eftersom den konventionella tändkulan kunde överhettas och spricka. En av lösningarna var att tillsätta färskvatten. Detta var ingen bra lösning eftersom man fick ha med sig stora mängder med vatten och slitaget på motorn ökade.  Laurin konstruerade om cylindertoppen så att vanlig kylning med vatten fungerade.
På sidan av cylindertoppen bultades fast en liten tändkula av stål. Den var okyld och hade samma funktion som de stora tändkulorna på cylindertoppen. Eftersom den var tillverkad av stål så tålde den de höga temperaturerna bättre än de av gjutjärn. Mindre motorer 5-20 hkr tillverkades endast med vanliga tändkulor.

Upp till toppen

På 1920-talet försvann tändkulan och i stället hade man vridbara spridare som var monterade i en förkammare. På 1930-talet placerades den justerbara spridaren på toppen av cylinderlocket. En s. k. tändring var placerad i en tändkammare. Genom att tändringen hålls varm när motorn är drift så ersätter den tändkulan. Små motorer (5-10 hkr) hade istället för tändkula en s.k. tändplugg som satt fastskruvad i cylindertoppen. Alternativ var moxvärmare.
En annan av Laurins uppfinningar är smörjapparat som konstruerades 1908. Den tillverkades från 2 till 11 element och kunde pressa upp smörjoljetrycket till ca 50 kg. Justerskruvar på varje element fanns så man kunde öka eller minska oljemängden.
Dessa s. k. ”Laurinlådor” ersattes på 1920-talet med TA eller som de senare kallades, TB smörjlådor. Dessa hade synglas som oljan passerade genom.

”Lysekilare”

Namnet SKANDIA var inte med från början utan motorerna kallades LYSEKILS-MOTORER eller som det i folkmun blev ”LYSEKILARE”. Skandia var ”telegramkode” ord för en liten 3 hkr tändkulemotor och fanns med i tillverkningen 1906-7. På förslag av en anställd började man att kalla motorerna för ”Skandiamotorer”.
Från och med 1909 kallades alla motorer som tillverkades på LMV för Skandiamotorer. Från 1920 kallades företaget Skandiaverken. Året innan hade Skandiaverken tillsammans med Fridhems varv totalt 476 anställda.
L. Laurin lämnade företaget under år 1923. Han bildade då Laurins Tekniska Byrå. Där ritade han en liten tändkulemotor på ca. 8 hkr.
Den kallades för Laurinmotorn. Ett mindre antal av dessa motorer skall ha tillverkats av en mekanisk verkstad i Göteborg. Utöver namnet Laurin stod det Lysekil Sweden på motorerna. Minst 2 stycken av dessa motorer finns bevarade

Författare: Stig Einarsson
Materialet hämtat från artikel Lars Melkersson