Kallstartande Super Skandia-Motor typ 13 och 14

Typ 13

Skandiaverkens lyckade motortillverkning av de lätta motortyperna 21 och 23 på 5 resp. 8 hkr gjorde att ytterligare motortyper konstruerades på nästan samma koncept. 1935 tillverkades den första motorn av typ 13. Från början kallades den för typ 131 och den 2-cylindriga för 132. Motortyp 131 och 13 är inte identiska. 131:an hade en annan utformning av mellanstycket. Den var på 9- 10 hkr. vid 900-1000 varv per minut. Cyl. Diam. 130 mm och slaglängd 120 mm. Nettovikten var ca. 300 kg

Den största skillnaden mellan de tidigare motortyperna var insprutningen av bränslet i cylindertoppen. Den s.k tändkulan eller tändpluggen hade försvunnit och i stället fanns det en tändring som initierade förbränningen. 21:an och 23:an hade i och för sig ingen tändkula men man var tvungen att värma den s. k. ”tändpluggen” med blåslampa eller med hjälp av MOX-briketter.
 För att starta en Skandia typ. 13 användes startpatroner s.k. ”pluggar”. Insprutningsventilen satt i centrum av toppstycket. Insprutningsventilen kunde justeras beroende på om motorn skulle startas och bara köras på tomgång eller belastas med full effekt. Startpatronen uppvärmde tändringen och motorn kunde startas omedelbart.  Viktigt är att bränslet var pumpat in i spridaren före start. När sedan motorn skulle belastas under drift så öppnades spridaren.

Centrifugalregulatorn var skruvhjulsdriven och låg placerad horisontalt bakom cylindern. Trycksmörjapparaten var av fabrikat ÅSSA. Bränsleförbrukningen var vid full belastning 240 gram  per hkr/tim. Under de sista tillverkningsåren kunde typ 13  utrustas med aluminiumkolvar. Även kylvattenpumparna förändrades genom åren. Från början var kylvattenpumpen av kugghjulstyp och tillverkad av mässing. Senare vattenpumpar var av JABSCO fabrikat med gummi-impeller.

Det fanns  olika utföranden av motorn. Typ 13 A med reversering och 2-bladig propeller. Rattreversering kunde levereras mot tilläggspris. Typ 13 B med backslag och 3-bladig propeller. B versionen fanns även i ett särskilt utförande som livbåtsmotor. Denna typ kallades för BL och var helt inne-sluten i en vattentät kåpa. Typ 13 S som var stationär. Dessa motorer kunde även utrustas med elektrisk glödstift i förbränningsrummet. Kunde också levereras i utförande med luftkompressor på ena sidan och  generator på andra.

Saraycik, Istanbul Turkiet med Skandia 13 B.

Ett mindre antal 2-cylindriga motorer tillverkades samtidigt och hade typ nummer 26. En del av dessa motorer var i marint utförande utrustade med backslag. Andra var av stationär typ och användes som generator eller till att driva sågar, vedkapar eller jordbruksmaskiner. Ca 18-20 hkr utvecklade dessa motorer. Thomas Davidsson från Göteborg  är ägare till en 26:a. Den är inte i orginalutförande utan har SEFFLE toppar.

Ca. 2500 motorer av typ 13 har tillverkats. Omkring 500 stycken exporterades till bl. a. Sydamerika. I mitten på 1960-talet var det slut med serietillverkning av motortypen. Den sist tillverkade motorn är bevarad på Tekniska Museet i Stockholm. Museet har i sin tur lånat ut motorn till Målilla Hembygdsmuseum. Föreningen L. Laurin arbetar för att få motorn till Lysekil och Skandiamuseet.

1973 tillverkade Skandiaverken 2 stycken pumpaggregat med typ 13 S som drivkälla. Detta var ett projekt i SIDAS regi och pumpaggregaten skulle användas till bevattningsanläggningar i Dar es Salaam Tanzania.

Kjell Andreasson vid ett av de två aggregat som gick till Tanzania.

Typ 14

Skandia 13 blev  en mycket populär motor som kom  att användas i mindre snipor och fiske-jullar både på Väst och Ostkusten. Fortfarande är det en hel del av dessa motorer i drift. Bara i Lysekilsområdet finns det 5-6 båtar som har denna motortyp som drivkälla. ”Tedden” i Göteborg har haft en hel del nytillverkning av reservdelar till typ 13 under de senaste åren. Han har även monterat ihop ”nya” motorer som har egna motornummer.

Skandia motortyp 14 är nästan identisk med typ 13 med den skillnaden att den är större. 1945 påbörjades tillverkning av typ 14. Motorn var på 12-15 hkr vid 650- 800 varv per minut. Cylinderdiameter 145 mm och slaglängd 160 mm. Totalvikt 530 kg.

En av Bassholmensamlingarnas båtar har en Skandia 14. I Lysekils norra hamn ligger en snipa med en likadan motor. I övrigt finns det ganska många motorer kvar.  Mycket beroende på att det var en av de sista tändkulemotorerna som tillverkats på Skandiaverken  och mycket reservdelar har funnits.

År 1953 hade Skandiaverken  tagit fram en 2-cylindrig version av typ 14. Den kallades för motortyp  205. Motorns cylindrar var gjutna i par och var i övrigt utrustad med elektrisk glödtändning. Insprutningpumparna var av BOSCH typ och satt ihop med regulatorn ”akter” om cylindrarna. Smörjapparaten var av fabrikat ÅSSA. Motortyp 205 utvecklade ca. 30 hkr. 1961 tillverkades den sista motorn av typ 205. Ytterst få motorer hade tillverkats av denna typ?

 På 1950-talet utrustades motorerna med kolvar av lättmetall i stället för gjutjärn. Detta var inte alltid uppskattat av ägarna. Vissa problem uppstod och många bytade tillbaka till gjutjärnskolvar.  Typ 14 fanns att få i likadant utförande som typ 13.  År 1948 kostade en Skandia  motortyp 14 A 3275 kr. 1966 var priset  5800 kr. Detta år tillverkades de sista motorerna av typ 13 och 14.

Författare: Stig Einarsson
Materialet hämtat från artikel Lars Melkersson